Underbara minnen inom mitt sportutövande, del 14.

Everöds dubbel tävling tidigt 199-tal ihop med Bengt Månsson.

Kan väl börja med att beskriva Bengt Månsson som spelade för Bouledogs från Bara.
Denna kille har varit helt enorm inom svensk boule. En kille som vunnit allt, flera gånger om i Sverige. Bla vann han singel, dubbel och trippel vis SM 1987 i Malmö. Och han är nog fortfarande den svenska boulespelare som vunnit flest turneringar i Sverige.
Jag var på honom tusen gånger att jag ville spela med honom. Men han nobbade mig gång på gång med olika ursäkter ;) bla att han för de mesta lovat att spela med någon eller några andra. Vilket han ofta gjorde också i och för sig. Men som lite kille blev man bara ledsen. Något år senare när man själv började vinna lite och bland annat slå självaste Bengt gång på gång, (jo, jag slog honom ganska ofta ett tag. Jag var hans spöke, precis som Bill Jönsson var mitt spöke i ett par år) då kom han och frågade mig till slut om vi skulle spela, han hade hittat en tävling i Everöd utanför Kristianstad. Vad svarar man, JA så klart.. :)

Väl där så ville Bengt skjuta (som alltid) och han var en väldigt duktig skytt dessutom. Och det var okej. Vi vann båda poolspelsmatcherna relativt enkelt och gick vidare till slutspel. Ett par matcher senare stod vi väl i final. Och i ett par matcher innan finalen fick ja skjuta halva matcherna. Det var skit kul.. Spela skytt till Bengt…. Det har inte många gjort kan ja lova!

I finalen skulle vi väl möta två damer. På den tiden sa ja käringar. Dessa var skit jobbiga på många sätt och vis. Dom spelade ganska bra samtidigt som dom skulle mäta allt som fanns på banan hela tiden. Mer och mer irriterad blev man, men lyckades ändå hålla känslorna inom en. Bengt bara skratta åt mig.. –Så här e de å spela mot käringar, sa Bengan på den bredaste skånskan man bara kan tänka sig.
Efter typ 2 timmars spel stod jag och Bengt som segrare tillsammans för första gången. Och det var väldigt kul att få lira med honom. Vinsten var ett riktigt duntäcke som vi fick vars ett.

Det roliga med hela storyn är att under denna perioden av mitt boulespelande brukade jag spela mixed med Annika Brunner, nu mera Fjelkner. Och så fort jag träffade Annika efter denna tävling berättade jag för henne om denna tävling. Och om vilka jobbiga käringar vi möte i finalen.. Ja, jag bara spydde på om dessa finalmotståndare utan att andas… Och när jag väl är klar med mitt pratande säger Annika –Men, då möte du alltså min mamma… haha… Nu skrattar jag gott åt händelsen. Men just då kände jag mig väldigt liten och ville nog bara försvinna… :)

Tack Bengt för denna tävling och alla andra vi spelade under den tid då även du lirade väldigt mycket!