Helin intervjuar Andersson

Under åren som aktiv inom boulen gjorde jag några intervjuer med svenska boulespelare.
Vilket ni kan finna i Boulepatanques arkiv.
Tillbaka i Växsjö SM 2014 möter jag gamla vänner och bekanta, äntligen får jag tillfälle till den intervju som aldrig blivit av, den med Joachim ”Pimmen” Andersson
Jocke som efter denna SM-vecka kan lägga till ytterligare ett SM-guld till de 9 han redan har sedan innan. Vilket gör honom till en av Sveriges bästa boluespelare genom tiderna och kanske på position ”läggare” den bästa av alla?! Men allt har inte alltid gått hans väg, i alla fall inte alltid den väg han velat gå och jag alltid velat fråga honom varför? 

Jocke, är du en knepig jävel?

- Jag är väl inte den person som håller käft om vad jag har för uppfattning kring frågor som står nära mig. Det kostar att stå upp för det man tror på och tycker, det kostar att våga säga ifrån och det har kostat mig en landslagsplats både en och två gånger. Jag antar att det kan fungera som bevis för att jag kan uppfattas som en knepig jävel.

Det här med Skåne borde inte det vara skäl nog att vilja flytta? Ni kan ju inte ens uttala sporten namn rätt: ”bullen” Det heter boulen, hur svårt ska det va?!
- Hahaha! Nä du, jag flyttar aldrig från Malmö!
Jag har flyttat två gånger, Eslöv och Arlöv, men flyttar aldrig igen.

Starka band med andra ord. Hade du en lycklig barndom?
- Jo jag hade det bra, trygg uppväxt med storasyster, mamma och pappa.

Vem älskade du mest: mamma eller pappa?
- Tvingar du mig att välja får det bli mamma.
Skämt åsido, båda har varit väldigt bra, alltid stöttat mig i det jag har tagit mig för. Varit ett stöd utan pusha, inte minst inom boulen. En sport jag började spela tack var deras SM-resor som jag som barn var ”tvungen” att följa med på. 

Men som ung höll du även på med annan sport? 
- Som liten var jag bra i friidrott och när jag blev lite äldre började jag även med taekwondo, en sport jag verkligen fastnade för. 

Joachim Andersson och Jonas Helin

Vad uppnådde du för grad i denna kampsport?
- Jag hade svart bälte.

Har du haft någon nytta av dessa sporter sen som boulespelare?
- Jag har absolut haft nytta i boulen av mina år i taekwondon. Inte minst mentalt.
När du står i ”ringen” är det bara upp till dig själv. I takwondo-ringen har du dessutom en motståndare som vill sparka på dig vilket förhöjer spänningen. I boulen är det precis samma känsla, att det gäller att prestera här och nu, vilket jag uppskattar med sporten.

Så du känner anspänning, du blir nervös?
- Anspänningen och nervositeten är en del av spelet, något som gör det intressant. Jag kan vara nervös innan match men sällan under då jag omvandlat energin till fokus.

Har du fått klubba?
- Jag har förstås gjort många sämre kulor men inte direkt på grund av att jag sviktat mentalt. Däremot vet jag vad du menar då jag under en Svenskacupen final fick en ordentlig klubba. Precis när jag skulle släppa kulan tappade jag allt på en och samma gång. Det värsta var att det satt i under par månaders spel. Eftersom jag aldrig tidigare varit med om något liknande hade jag svårt att ta mig ur denna ”kris”. Men jag kämpade på, fick iordning på spelet igen och som så ofta efter en motgång så gick jag starkare ur det hela.

Joachim Andersson, Jonas Jacobsen, Kristian Lilja

På tal om motgångar och förutsättningar, skulle du som spelare i landslagssammanhang gynnats av ett landslagskval snare än fk-systemet.
- Till att börja med låt mig säga att jag är för att vi har system med förbundskapten. En fk kan betyda så otroligt mycket positivit före och inte minst under en tävling, så som på ett VM. Men en fk som bara tar ut spelare på känsla i stället för att luta sig mot statistik och en faktamässig grund, det är förstås inte bra och det har som sagt kostat mig en VM plats både en och två gånger. Inte bara mig, för den delen, utan ett helt lag på den tiden jag spelade med Kristian Lija och Jonas Jacobsen. Vi bevisade gång på gång att vi var det starkaste laget i Sverige och borde som lag fått chansen fler gånger, vilket vi garanterat hade fått om kval eller fakta hade gått före diverse förbundskapteners galna idéer. Sverige har inte så pass individuellt skickliga spelare att du bara kan plocka ihop tre stycken på måfå som sen på banan ska hävda sig mot de starkaste lagen. Kommer man i underläge, i motgång kan vi bara klara av situationen om vi har en stark lagmaskin. Vårt lag var just det, en stark lagmaskin där vi kunde säga åt varandra ”skärp dig nu för helvete” utan att den som fick kritiken vek ner sig. 

Men ni fick chansen till att spela ihop för ett VM?!
- Ja det VM jag gick till kvartsfinal ihop med Håkan Berg och Björn Ivarsson skulle jag från början spelat med Lilja och Jonas men skador och sjukdomar satt P för den chansen. Lite lustigt att jag då med det oprövade laget gick hela vägen till kvarten. Kanske för att förväntningarna och pressen inte var så stor. Däremot höll vi på att åka redan ur 8-dels poolen då vi åkte på pisk av Finland och var tvungna att slå Belgien för att få spela skilje. Att vi skulle vinna över Belgien som då hade ett av världens bästa lag var det inte många som trodde på. Men vi spelade helt galet bra. Jag och Håkan Berg la som klockor och Ivarsson bankade det han bjöds. Man ska också komma ihåg att Anders Larsson som hade kastats in som FK i stället för Zabbar var lysande som coach. Tyvärr pika han där, för resten av hans tid som förbundskapten var han för mig rent katastrofal. 

På tal om Anders Larsson, jag hörde att han vann singel på SM 2013?! Vad fasiken håller ni på med? Har vi inte utvecklats mer än att gamla föredettingar fortfarande spöar de bästa?
- Jag vet, det är skandal. Nu är ju inte just jag killen som axla rollen när det kommer till singel men vi har så många andra som borde satt stopp för Anders. Inte minst i landslagsammanhang där Anders under Niklas Marklund vingar EM 2013 bildade någon form av stomme för landslaget. Anders Larsson som aldrig hävdat sig i internationellt spel. Då pratar vi om en kille som till skillnad från mig fått chansen varje gång han velat ha den. 

Lucien, Suchaud, Quintais
Rickard, Joachim, Jonas

Du själv var inte du aktuell för en plats i årets VM-lag?
- Det skulle du egentligen fråga Marklund om. Men direktiven och förutsättningarna ändras från en gång till en annan utan att man riktigt hänger med i svängarna. Det som var sagt vid ett tillfälle gäller inte nästa och när man frågar ”varför” så får man bara till svar att nu är de det här som gäller. Jag hade verkligen hoppas på ett lag där jag och Richard Nilsson bildat en stomme. Vi utryckte önskemål om spel ihop med Jonas Jacobsen. Fick indikationer från Marklund att det var ett lag han tänkte satsa på men det visade sig bara vara bara ord, fanns ingen substans. Man blir så jäkla trött!

Jonas Jacobsen, känns lite som han bränt sitt bästa krut. Däremot er grabb i klubben: Simon Åkesson, där har ni ju en skytt i Lilja-klass, kunde inte det ha varit något?
- Simon är för dagen garanterat Sveriges bästa skytt. Han har växt, inte minst av att han nu blivit tilldelad en plats i landslaget. Jag tror han kommer vara grym, han har alla förutsättningar. Varför jag säger Jonas är för att han bevisat att han är stark mot starkt internationellt motstånd. 

Så hur ser dina framtidsambitioner ut?
- Hela den här soppan med diverse snurriga förbundskaptener har tagit bort så mycket av glädjen. Jag ska villigt erkänna att jag funderar allt mer på att lägga kloten på hyllan.

Joachim Andersson, Jessica Johansson, Rickard Nilsson
Svenska mästare 2010, 2012, 2013, 2014

Fan va bra, då kanske jag kan ta din plats och spela ihop med Jessica och Richard Nilsson.
- Hahaha, jag ska inte prata för Jessica men även hon är ganska uppgiven. Självfallet är det inte bra om Sveriges kanske bästa boulespelerska genom tiderna inte är med i vårt damlandslag. Att en så pass ung spelare redan börjar tappa lusten. En del av glädjen vi har är vårt trippellag ihop med Richard så jag inte helt säker på att mina medspelare skulle uppskatta att jag presenterar dig som ett alternativ 

Med all din rutin skulle inte någon form av fk-roll passa dig?
- På ett sätt ja! Inte minst när det kommer till juniorerna. En ung ambitiös kille eller tjej som glider upp under SM och undrar om vi kan spela en flaska säger jag aldrig nej till. Vilket jag också på SM prioriterade före prisutdelningen för nationella slutspelet eftersom jag var upptagen med spel ihop med en knatte vid namn Noel. Jag tror att jag har mycket att tillföra som tränare och coach, men att jobba ihop med dessa grabbar och tjejer för att sedan i slutändan pocka ut det bästa laget vet jag inte om jag skulle klara av. Att se tårarna i spelarens ögon när jag meddelar att just han eller hon inte får vara med skulle göra allt för ont. Jag älskar boule-kidzen så på något sätt vill jag bidra.

Kanske dags att satsa på att bli farsa?
- Jag vill gärna bli pappa!

Som du vet var det ett tag sen jag bevistade ett SM, det slår mig att det är ganska bra stämning! Visst, själv SMét i sig lämnar övrigt att önska. Fotbollsplaner att spela på, allt för litet öltält och där en normalstor flaska öl kostar 70 kronor är ju förstås inget att sträva efter, men det verkar vara ganska glatt mellan spelarna. Har den mökiga stämningen mellan Skåne och Stockholm lagt sig?
- Jag tror det. Känslan är att det är mer rivalitet mellan klubbarna snare än var lagen kommer ifrån. Framförallt är rivaliteten mer positiv, den håller sig till spelplan, på läktaren eller i öltältet på kvällen umgås man utan den där ”titta snett attityd” som gällde förr t.ex. mellan Stockholm och Skåne. Många av dem som bidrog till detta är inte längre så frekventa på banan. 

Men du är ju kvar! För jag menar du och ditt dåvarande lag bidrog väl själva mycket till denna stämning?!
- Ja absolut, jag var inte bättre än någon annan. Förr triggade det mig också om det var den där lite sura stämningen, vi mot dem. Men man blir ju äldre, man vill lägga ner sin energi på det positiva snarare än det negativa. 

Eller hur, man skulle vilja se boulen lite mer som i friåkningen på skidor. Där coola tjejer och killar vågar bjuda på en positiv atmosfär även fast man tävlar mot varandra. Framförallt fler yngre spelare som höjer upp hip-faktorn från det gamla tråkigmossiga som ofta betecknar boulen.
- Jo, men jag tycker vi ser den utvecklingen. Nya spelare inte minst i vår klubb som tar för sig med ett härligt go. Många spelare under 30 som t.ex. i Sibirien där spelarna verkar ha kanonskön attityd. Mer den typen av spelare och tävlingar så som SM blir så mycket roligare. Sen behöver man ju inte bli mossig bara för att man blir äldre, se på oss!

Två saker som du kanske känner till att jag alltid avslutar mina intervjuer med?
- Jag vet, jag har väntat på frågan ”de fyra kriterierna för vad som gör en till en komplett boulespelare” låt mig se: Du ska kunna rulla, plombera, raspa och skjuta på järnet?!

Vadå raspa? Det ska vara: rulla, halvplombera, plompa och banka järn!

- Då är det bara en sak till, en singel där vi slår vad om något! Vad sägs om att den som förlorar få stå för nästa bira, nästa gång vi ses.
Absolut, det ställer jag upp på!

Jonas ”nästa bira” Helin