Publicerad 8 januari 2007 kl. 09:38Boule dygnet runt
Han är så nära ett affischnamn inom svensk boule som man kan komma. När Ekeby splittrades för två år sedan fortsatte Joachim Andersson sin karriär i Malmölaget Nobel
Bildmaterial
Joachim Andersson (med ryggen mot kameran) har samlat svensk boules toppspelare i sitt lag Coccinelle. Det var ingen skräll att de vann 24-timmarstävlingen i Höganäs.
BOULE Nu har han startat eget och döpt klubben till Coccinelle -- med på tåget följde i princip hela svensktoppen.
- Vi gör det här för ett internationellt syfte, säger Joachim. Eftersom vi har svårt för att komma upp till samma spelnivå som fransmännen måste vi hitta nya vägar för att försöka utveckla oss.
Strax efter lunchtid i går skickade han iväg klotet som definitivt avgjorde finalen i årets upplaga av Mataki Boule Kullabygdens 24-timmarstävling i Höganäs.
Minuterna tidigare hade han haft ”tomt mål” att placera in nådastöten på, men missat.
- Haha, ja, jag ville spela lite längre, sa han. Nä, men det blir ju så när man har varit igång ett helt dygn. Till slut orkar man inte tänka.
Finalen blev en uppgörelse mellan tre spelare från Anderssons klubb Coccinelle och ett motståndarlag bestående av en trio från Nobel, Hamburg och… ja, Coccinelle.
Joachim Andersson inser att klubben han har startat kommer att totaldominera svensk boule framöver.
Bra eller dåligt?
- Både och, menar Andersson. Alla vi som är med i Coccinelle har ett internationellt syfte med vår sport. Här hemma blir det väl lite si och så med motståndet ibland, men när vi är ute och tävlar internationellt vill vi ha ett slagkraftigt lag som kan konkurrera med de bästa.
- För några år sedan tog vi brons med Ekeby i Europacupen. Nu ska vi snart försöka kvala dit med Coccinelle, och egentligen har det här laget samma förutsättningar som vi hade i Ekeby.
Att vara skärpt och laddad i ett helt dygn kräver sin man eller kvinna. Innan slutspelet i Matakai Boules 24-timmarstävling drog igång framåt morgonkvisten hade samtliga lag hunnit spela 15 gruppspelsmatcher.
- Det är klart att det är speciellt, sa Joachim Andersson. Men flyter bara spelet på när man väl nått slutspelet känner man inte av tröttheten så mycket.
Under de 24 timmarna spelas det både tripplar och dubblar. När det bara är två i laget som är igång äter den tredje.
Hinner ni sova något också?
- Nä, vi gör inte det i alla fall, svarade Joachim. På sin höjd får man en timmes paus, och då är det inte lönt att försöka sova. Först och främst handlar det om att få mat i sig och att få vila benen lite, sen är det bara på det igen.
Tävlingsansvarige Lars Öhman räknade in 80 lag med tre spelare i varje.
Joachim Andersson, Henrik Hugosson och Kristian Lilja låg på en hög nivå rakt igenom hela tävlingen och hade bland annat raden 13-5, 13-4 och 13-3 från åttondelen och framåt.
I finalen utklassade man sina motståndare och vann blankt, 13-0.
- Men nu hinner jag nog inte mer än hem innan jag slår huvudet i dörrmattan, log Joachim Andersson.
- Vi gör det här för ett internationellt syfte, säger Joachim. Eftersom vi har svårt för att komma upp till samma spelnivå som fransmännen måste vi hitta nya vägar för att försöka utveckla oss.
Strax efter lunchtid i går skickade han iväg klotet som definitivt avgjorde finalen i årets upplaga av Mataki Boule Kullabygdens 24-timmarstävling i Höganäs.
Minuterna tidigare hade han haft ”tomt mål” att placera in nådastöten på, men missat.
- Haha, ja, jag ville spela lite längre, sa han. Nä, men det blir ju så när man har varit igång ett helt dygn. Till slut orkar man inte tänka.
Finalen blev en uppgörelse mellan tre spelare från Anderssons klubb Coccinelle och ett motståndarlag bestående av en trio från Nobel, Hamburg och… ja, Coccinelle.
Joachim Andersson inser att klubben han har startat kommer att totaldominera svensk boule framöver.
Bra eller dåligt?
- Både och, menar Andersson. Alla vi som är med i Coccinelle har ett internationellt syfte med vår sport. Här hemma blir det väl lite si och så med motståndet ibland, men när vi är ute och tävlar internationellt vill vi ha ett slagkraftigt lag som kan konkurrera med de bästa.
- För några år sedan tog vi brons med Ekeby i Europacupen. Nu ska vi snart försöka kvala dit med Coccinelle, och egentligen har det här laget samma förutsättningar som vi hade i Ekeby.
Att vara skärpt och laddad i ett helt dygn kräver sin man eller kvinna. Innan slutspelet i Matakai Boules 24-timmarstävling drog igång framåt morgonkvisten hade samtliga lag hunnit spela 15 gruppspelsmatcher.
- Det är klart att det är speciellt, sa Joachim Andersson. Men flyter bara spelet på när man väl nått slutspelet känner man inte av tröttheten så mycket.
Under de 24 timmarna spelas det både tripplar och dubblar. När det bara är två i laget som är igång äter den tredje.
Hinner ni sova något också?
- Nä, vi gör inte det i alla fall, svarade Joachim. På sin höjd får man en timmes paus, och då är det inte lönt att försöka sova. Först och främst handlar det om att få mat i sig och att få vila benen lite, sen är det bara på det igen.
Tävlingsansvarige Lars Öhman räknade in 80 lag med tre spelare i varje.
Joachim Andersson, Henrik Hugosson och Kristian Lilja låg på en hög nivå rakt igenom hela tävlingen och hade bland annat raden 13-5, 13-4 och 13-3 från åttondelen och framåt.
I finalen utklassade man sina motståndare och vann blankt, 13-0.
- Men nu hinner jag nog inte mer än hem innan jag slår huvudet i dörrmattan, log Joachim Andersson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar