Underbara minnen inom mitt sportutövande, del 6.

SWIO 2009

Inför premiär året av SWIO var min förhoppning att Kristian Lilja och jag skulle spela denna med Jessica Johansson från Vetlanda. Jag frågade Jessi långt innan. Typ 6 månader eller nått. Jag lovade henne dessutom att vi skulle vinna tävlingen! Som svar på det var –Det vet man aldrig innan… Och det är ju sant. Det är ju inte bara upp till en själv om man vinner. Det är ju även upp till ens motståndare.
Men mitt svar blev ändå. –Det finns två saker som får mitt adrenalin att pumpa rejält i boule sammanhang. Antingen en del motståndare. Eller penning priser!

Långt innan turneringen skulle starta satte träningen inför Swion igång. Mitt mål var ju att segra! Och helt ärligt, nästan till vilket pris som helst. Men någon vecka innan blir ja grymt besviken på en person som LOVADE mig både det ena och det andra. Men som jag lärt mig vid detta laget, var bara tomma ord! BÄTTRING TACK!!

När väl turneringen skulle börja kändes det ganska lugnt. Visst, Ja visste att Krille inte direkt var i någon bra form. Vilket visa sig ganska snabbt. Men jag var i form och hade tränat mig till denna både mentalt och på banan. Jessica visste jag var ja hade också.

Gruppen vi hamnade i som 4 seedade lag verkade något tuff ändå. Ett Finskt lag med landslagsrutin på meritlistan. Den gamla räven Zabbar Neang var också med och sen skulle det varit ett dam lag från Stockholm tror jag som lämnat återbud.
Först ut blev det Finska laget. Vi spelade okej och det kändes som allt skulle fixa sig och att formen var god. Men hallå! Helt plötsligt från ingenstans försvinner allt spel vi hade. Och 10-3 ledningen vi ordnat för oss åts upp snabbt. Och förlusten var given. 10-13. Då började tankarna spinna loss. Vad i h….e var det som hände…

Aja, vi var inte utslagna än! I sista grupp matchen som blev helt avgörande om vilket lag som skulle gå vidare i Swion mötte vi Zabbar. En halv taskig match där vi hamna i underläge 8-12 innan vi faktiskt börjar spela något bättre. 13-12 blev resultatet och det kändes som att det skulle bli väldigt tufft att bara ta oss vidare till söndagen.
Men spelet lossnade mer och mer och nu började jag tro på det jag lovat Jessica 6 månader tidigare. Men nu var vi igång och vi hade hittat vårt spel.

Sista matchen för dagen blev mot Björne Johansson, Dick Nilsson och Kenneth Öttenius. Ett lag som man verkligen hade ”darrat” mot för några år sen. Men nu kände man verkligen att vi hade övertag mot dom här gamla forna STOR lirarna. Men vi var i underläge länge i matchen och vändningen berodde nog både på att vi började spela upp oss samtidigt som Björne och co började spela lite risigt.

På söndagen skulle då kvartsfinalen börja. På vår lott hade ett Danskt lag hamnat med Sören Bentzen i spetsen. En match vi skulle vunnit snabbt och enkelt. Men vi slappnade av något och 13-10 blev slutresultatet. En match där vi hade SVT´s kameraman halvt i knäet hela matchen genom.
Till semifinalen hade jag räknat med att få möta Björnarna ihop med Albin. Men dessa hade tydliga problem med spelet och fick inget att fungera mot Anders Larsson, Håkan Berg och Alex Norin som spelade som i trans!
Under semifinalen spelade framför allt Kristian upp sig avsevärt och det började kännas riktigt bra i laget. Och vi släppte aldrig till det för lag Larsson som blev pressade ofta. 13-6 tror ja slutresultatet blev tillslut.

I finalen skulle vi få möta hela tävlingens sensation. Ett rent DAM lag i final i en så här pass stor tävling!!! Har säkerligen aldrig hänt tidigare. Men det bästa med hela var ju ändå att dom spelar för Coccinelle.

I finalen ville vi föra taktpinnen och få tjejerna att skjuta så mycket som möjligt eftersom vi ansåg att detta skulle vara deras något svagare sida. Och det visade sig vara en alldeles utmärkt taktik. Matilda bankade som en häst men vi fortsatte bara att kasta in kloten på lillen. Med denna taktiken är det ju svårt att få stora poäng i rundorna. Men sakta men säkert kröp vi mot slut resultatet 13-3. Och vi hade alltså vunnit premiären av SWIO och 25000 spänn.

Minns bara att när ja väl la in sista kulan för match kände ja bara en väldigt stor lättnad!!
Och det är en fröjd att spela ihop med Jessica. Hon är helt enormt skicklig och proffsig på alla sätt och vis på banan. Ja trivs som ”fisken i vattnet” att ha henne sidan om mig i ett lag.
Krille är det inte lönt att säga något om. Vi har spelat ihop i snart 10 år och vi känner varandra ut och innan… :)
Tack Jessica och Kristian för en minnesvärd tävling som innehöll ALLT från magsår till glamour.. ;)